Fick en förfrågan om mitt upplägg på en endagarstävling och det ska jag självklart berätta om! Eftersom att jag inte har startat Marrón än så får jag utgå från hur jag gör med Wanda. Säg att jag startar klockan 16.00 och det tar en timme att köra. Då brukar jag utgå från min starttid och räkna bakåt. Såhär:

16.00 – Start

15.00 – Jag börjar rida fram, lång skritt först.

14.00 – Vi anländer till tävlingsplatsen. Anmäler, kollar tävlingsplatsen. Fixar håret och byter om.

13.00 – Vi lämnar stallet, förmodligen någon minuter tidigare bara för att ha marginalerna på vår sida.

11.15 – Tar in Wanda från hagen. Ryktar, knoppar. Extra tid ifall hon är skitig.

09.30 – Är i stallet, börjar packa i ordning allt i lastbilen.

08.00 – Klockan ringer, jag går upp och gör mig i ordning och äter frukost.

06.30 – Den som har utsläpp släpper ut Wanda i hagen, förmodligen med ett tunt regntäcke ifall hon är badad dagen innan.

 

Som ni kan se har jag mycket tid på mig i alla moment, och det är för att det finns inget värre än att stressa på en tävlingsdag! Det är alltid lite spänning i luften som hästen känner av, och om vi då stressar blir det ju så mycket värre direkt. I bilen lyssnar jag inte på någon speciell musik, vill absolut inte bli taggad då hästen inte förstår varför vi är fulla med adrenalin. Allt ska vara som vanligt. Det kan hända att jag lyssnar på lugnande musik, men oftast är det P3 som är på bara. Inför ett par starter har jag lyssnat på några avsnitt av mental träning, och de starterna gick minst sagt bra… Så det kanske jag ska fortsätta med?

På collectingring berättar jag alltid för Wanda hur mycket jag älskar henne och att hon är fantastisk, att vi är grymma tillsammans och att vi fixar det här. Antar att det är mitt sätt att hantera nervositet på, annars brukar jag inte känna mig nervös. Men just innan vi går in på banan så pirrar det till, men mer på ett förväntansfullt sätt. Måste alltid memorera programmet innan också, fastän jag vet att jag kan det.

Innan startsignal rider vi som vanligt inne på banan (om man inte måste rida runt). Det brukar bli lite slutor, övergångar och lite vanliga saker mest för att känna att jag har henne med mig. När domarna har givit startsignal måste jag alltid stanna och klappa Wanda samt trycka bak hjälmen så att jag ser. Ibland måste jag även dra till kavajen. Vill att det ska kännas bekvämt.

Efter avslutat program skrittar vi alltid fram till domaren innan vi rider mot utgången. Det är så jag har blivit lärd och det tycker jag är artigare än att bara rida runt direkt liksom. Har hänt att domare eller skrivare har berömt oss när vi kommit fram, och det är ju alltid kul!

Är det något mer ni undrar över?

Nu kommer svaren från Frågestunden. Kul med så pass många frågor! Jag kommer svara på de frågor som det inte finns någon information om i presentationerna och på de frågor som jag finner intressanta eller relevanta! Här kan du läsa om mig, här kan du läsa om Marrón och här kan du läsa om Wanda. Om din fråga inte är besvarad betyder det att du kan finna svaret där Eller så valde jag helt enkelt inte att svara på den

_______________________________________

Vem är din förebild inom ridningen?

- Jag har flera förebilder. Patrik Kittel för hans ödmjukhet och fina ridning. Mads Hendeliowitz för att han alltid plockar fram det bästa ur mig och för att han tränar mig på ett sätt som ger mig självförtroende samtidigt som jag utvecklas – så vill jag också kunna träna mina elever! Mattias Jansson för att han får varenda häst att glänsa under ryttare. Listan kan göras lång, det är så många som ger mig inspiration och motivation.

Vad ger du för mat / tillskott till dina hästar och hur mycket?

- Wanda äter 12 kilo hö, 1.5 kilo Pavo Sportsfit, 0.5 kilo Pavo Slobber Mash, 100 gram Pavo Mobility och salt. Vill även ge henne ungefär 0.5 kilo havre för det där ”lilla extra” men det är inte alltid hon äter upp om det är havre i så då är det ganska onödigt

Marrón äter 12 kilo hö, 1.5 kilo Pavo Sportsfit, 1.5 kilo havre, 0.5 kilo Pavo Slobber Mash, 30 ml B-vitmainer, 25 ml Stroppy Mare och salt. Är lite inne på att även ge henne Pavo Healt Boost.

Mina hästar går dessutom ute i gräshage från 06.30 till 17.30, så de betar hela dagarna.

I hagen.

Planerar du starta med Marrón något till sommaren? Tänkte eftersom hon drog av en sko när ni skulle debutera?

- Japp! När eller var det blir vet jag inte än då jag har så många andra tävlingar med W inplanerade, men det kommer definitivt hinnas med någon liten LB för Marrón. På Söndag ska hon faktiskt debutera hoppning med Jens i sadeln

Ska du sälja Marrón?

- Nej. Med risk för att verka jobbig.. Men nu har jag kommit fram till att behålla henne och skulle det inte fungera med två hästar får jag ta det beslutet då, när det kommer.

Kan inte du berätta om din första start med W?

- Kaos! Allt gick fort och Wanda hade det superkul när hon dundrade runt i ridhuset. Kan till och med bjuda på film, om någon vill se hur det var från början?

Tycker du att höjden har någon betydelse i dressyren? Dvs en häst på 160 jämfört med en på 170 om båda har bra gång?

- Nej, det viktiga är att hästen passar ryttaren. Jag vill ha hästar på över 1.70m men det betyder ju inte att alla vill det. Jag är ju trots allt 1.83m lång

Om du skulle betäcka Wanda idag, vem skulle du betäcka med då?

- Var sugen på Bretton Woods (e. Johnson) tills jag insåg hur jäkla stor han är (1.77) Det skulle bli lite väl häftigt på Wanda som redan är grov och stor. Men har en dröm om att betäcka henne med Jazz, de kan ju dock bli lite skarpa. En annan hingst jag gillar mycket och som jag tror skulle passa henne är Johnson (e. Jazz).

Har jag fel, eller tävlar du mindre nu än tidigare år? Varför i så fall?

- Har varit iväg på mycket tävlingar, men inte gjort lika många starter. Det beror på att svårighetsgraden har ökat vilket leder till att det är jobbigare för både Wanda och mig. Då är det inte hälsosamt att starta en klass till ”bara för att”. Vi har varit iväg på många tävlingar där vi bara ridit en klass, eller som i Storvik där vi red två dagar men bara en klass om dagen. Men vi har redan hunnit med två meeting. I Juni ska vi på det tredje, i Juli på det fjärde och i Augusti blir det förhoppningsvis både YRSM och lag SM vilket betyder två meeting till. Så nej, jag anser inte att vi tävlar mindre.

Hur ofta rider du Wanda/Marrón för tränare?

- Wanda går en dag i veckan för Mads och Marrón går en dag i veckan för Maritha. Ibland tränar vi även för Mattias och då blir det mer.

Hur ofta tycker du är optimalt att rida för tränare?

Jag skulle vilja rida för tränare varje dag, även vid uteritter. Då skulle man ju utvecklas maximalt.

Rider din(a) tränare dina hästar ibland, tex när hästen behöver lära in något nytt moment alternativt behöver korrigeringsridas?

- Japp, men det har inte handlat om något av det du skrev utan snarare för att kolla statusen på hästen. Vart vi befinner oss och så vidare. En tränare som har ridit ens häst kan hjälpa till mycket bättre då han/hon vet hur det känns i ridningen.

Hoppas att ni är nöjda med svaren! Och kom ihåg att om ni ställer en fråga så svarar jag alltid på den, bara att återkomma till inlägget där kommentaren ligger så finner ni mitt svar där under. Och känner ni att ni vill fråga privata saker kan ni alltid mejla mig på myrrhamatilda@live.se

Började dagen med utsläpp och fodring av alla hästar, de kom ut vid halv sju och redan då var det riktigt varmt och soligt. Jätteskönt! Vid 10-tiden kom Ulrika upp och så red vi ut, jag på en superpigg Wanda, Ulrika på Marrón. Det följde även med ett ekipage från stallet så vi fick prova på en ny runda. Vi började i skogen över stock och sten. Sedan blev det grusväg och därefter red vi på gräsvägar längs åkrarna. Sedan blev det grusväg och till sist skog igen. Perfekt att vara ute på så varierade underlag. Och hästarna hade det riktigt kul. Vi tog en härlig, snabb galopp. Wanda drog ned huvudet och sedan möljde hon bara på, så söt! Och bakom mig hörde jag hur Marrón dundrade och bockade och sparkade bakut! Glada tjejer, minst sagt.

Efter uteritten kände jag mig bättre än vad jag har gjort på länge. Mår fortfarande dåligt i kroppen, men mentalt känner jag mig bra! Rena rama lyckopillret

Jag håller på att göra klart mitt projektarbete som handlade om Marrón. Jag är verkligen sjukt nöjd med hur slutresultatet blir och jag hoppas att min lärare kommer tycka om det lika mycket som jag gör. Det är dessutom väldigt nyttigt att gå igenom det här för mig. Att se på filmer och bilder från början av vår resa och jämföra med det senaste materialet visar verkligen vilken utveckling vi har gjort tillsammans. Att dessutom skriva ned hennes historia från början till nu är riktigt spännande och intressant. Utöver det skriver jag också ned de sakerna som har fungerat allra bäst i träningen och hur jag har gått tillväga. Så detta kan komma att ge riktigt bra hjälp för mig, och för andra, i framtiden!

Är det här något ni skulle vilja ta del av sedan?

Igår fick jag äntligen sitta upp på Wanda efter hennes vila, vilken känsla!! Pappa och brorsan var med och körde oss till ridhuset så att jag skulle hinna rida innan det blev upptaget. Jag hoppade upp och skrittade henne på tygeln och därefter blev det trav och galopp längs fyrkanten. Inget mer komplicerat än det. Trots att hon hade vilat i sex dagar så kändes hon super mjuk. Väldigt pigg såklart, men verkligen jätterund och fin. Hon jobbade på helt super med ryggen och bakbenen, ja allt var perfekt Jag trodde att jag skulle få tampas med en superstel häst och möts av detta istället. Mycket angenämt!

Ny design innebär, som ni vet, ny frågestund! Så nu får ni fråga allt som ni undrar över, så ska jag svara så gott jag bara kan! Avslutad!

Du har själv skrivit i flera inlägg att du har en trasig kropp och att du ”ofta” får ont. Då kanske inte är hästskötarjobb med två egna hästar att rida på fritiden det mest ultimata alternativet?

Varför ska jag låta min kropp stoppa mig från att göra det jag vill? Med tiden kommer jag orka mer och muskler kommer byggas upp. I början kommer jag ha ont överallt. Men det kommer det vara värt. Jag kan ju inte utvecklas om jag undviker allting som kan vara skadligt för mig, och jag vill jobba med hästar. Därför finns det inget annat alternativ än detta och jag skulle vara så tacksam om du/ni kunde sluta ifrågasätta detta varje gång det här kommer upp.

Jag har det jobbigt som det är med att ständigt ha ont någonstans, men tusan heller att jag ger upp. Det får mig bara att vilja jobba ännu hårdare bara för att bevisa för mig själv och alla andra att det går. Jag tänker lyckas och jag tänker följa mina drömmar. Så är det bara

Här kommer resten av bilderna från när Marrón tömkördes av Nathalie

Jag brukar drömma om Nadir och Astiz ibland. Och det är något som jag både älskar och hatar. Jag blir lika glad som jag blir ledsen liksom. Är nästan glad över att jag inte drömt om Fiona, var för liten när hon togs bort så jag minns inte så mycket. Men då slipper jag att det såret rivs upp. Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen… Bara säga att jag saknar dem, antar jag. Det är hemskt.

Everybody told me love was blind
Then I saw your face and you blew my mind

Det är så jäkla svårt att bara tänka tanken att förlora Marrón. Jag vill verkligen inte sälja henne! Mitt hjärta säger bara nej, nej, nej! Med hjärnan säger att jag ska sälja henne, att hon inte kommer bli tillräckligt bra för det jag vill göra och att jag inte kommer ha tiden, och så vidare. Även folk runtom mig säger att jag ska sälja henne, att det är för mycket att fixa för att jag ska kunna göra det jag vill med henne. Att det är ett för stort projekt. Det suger att höra det. Det suger att folk inte tror på henne eller på mitt omdöme. När jag var ute och provred alla dessa hästar sökte jag efter en speciell känsla, och den enda som gav mig den av de hästarna jag provred var Marrón. Och det var verkligen inga dåliga hästar jag testade, tvärtom.

Jag antar att jag föll för Marrón tack vare hennes likheter med Astiz… Hon ger lite samma känsla, på gott och ont. När hon blir sur gör hon på samma sätt som han gjorde, men mycket mindre såklart. Och det känns tryggt för mig, jag vet att jag kan hantera det och jag vet hur jag ska ta mig igenom det. Men även när hon släpper igenom och kommer upp sig i traven ger hon samma känsla som han gav. Och den är fantastisk. Hon känns som en liten gummiboll full av elektricitet och vilja att göra rätt för sig. Det är bara det att de sistnämnda stunderna kommer mer sällan än de istadiga. Men det finns där, och det händer oftare och under längre stunder hela tiden.

Jag tror så himla mycket på henne, hon är underbar. Hon rör sig super, hon är mjuk och rörlig. Och framförallt så är hon snäll. Som att inte det räckte så är hon även en av de absolut vackraste och snyggaste hästar jag någonsin har sett. Och trots det är jag så kluven! Går det att ha två hästar och samtidigt jobba som hästskötare/dressyrelev? Finns det en normal människa som klarar av det? Och skulle jag klara av det? Finns det arbetsgivare som tar emot en med två hästar? Ja, ni förstår kanske varför jag är så kluven?